Jubilarer

I år skulle min farmor och farfar haft 100 års kalas. Farfar kom till Sverige och Trelleborg 1929 ifrån Gammalsvenskby i Ukraina. Han hamnade så småningom med sina bröder på Gotland. Farmor såg honom på en dans eller bazar som de kallade det för på den tiden. Hon föll pladask för denna spännande och mycket snygga unge mannen.

Så här såg det ut när svenskbyborna åkte hem med flodbåt på floden Djnepr.

Min farmor tyckte inte så mycket om storstad och flärd. När hon var besök på fastlandet längtade hon mest hem hela tiden. Kanske var hon orolig för sitt grönsaksland eller så kände hon sig bara obekväm, vad vet jag.

Det jag vet är att mitt intresse och känsla för det som växer grundlades i min barndom tack vare farmor och farfars hem. När jag var en liten tös så firade min familj semester hos dem på Gotland. Mina minnen ifrån den tiden är bara ett härligt blommande och ätande av körsbär. Solen sken och östersjön var fortfarande salt och ren att bada i. I deras trädgård kunde vi barn mumsa goda körsbär, krusbär, vinbär, rabarber... Farmor hade en matkällare som hon fyllde med en massa sylt och saft, ärter och bönor, potatis och rovor. Kanterna runt fruktträden var intill perfekt skurna i gräsmattan. Stenkyrkeäpplen, Bläseäpplen och Greve Moltke päronträd växte i trädgården. Kunde inte bli bättre sommarmiljö för en förortsunge som jag!

Farmor var alltid igång, med trädgården, med bak, med matlagning. Ryska rätter som varenyky som är fyllda knyten gjorda av kokt eller friterad deg liknande ravioli, det fylls med kött, potatis, kål och ibland svamp, serveras med smör eller gräddfil. Surkål och Borschtsoppa. Det var ytterst sällan som hon satt still, skulle vara till eftermiddagsfikat i såna fall...

Här är en mindre aptitlig bild på rätten Varenyky med surkål...