Våren kommer, lite trögt tvekande. Våren skall värka fram med bakslag. Läser i bondepraktikan: ”Marsblom är ej bra, aprilblom är hälften bra, majblom är alldeles bra.” Och inser att allt är i sin ordning, det är som det ska helt enkelt. Vi låter våren bero och beger oss i väntan på, till mässornas värld. Vårens första trädgårdsmässa, i alla fall här i huvudstaden, har varit och jag har haft bråda dagar, två mässor och fyra montrar blev jag med i år så det gäller att ligga i. Som jag tidigare konstaterat så konstaterar jag igen, hur vi än vrider och vänder på oss så står jordens hälsa i fokus. Vi gör hela processen själva, från jorden till borden. Vi ger oss ut i affärerna utan inköpslista och ser vad som säsongen har att erbjuda vårt middagsbord. Mycket ekologi, närproducerat och återbruk. På mässan lagade kocken Rune Kalf-Hansen tillsammans med författaren och trädgårdsinspiratören Hannu Sarenström ekologisk mat och vi alla fick smaka. Det bjöds på lamm, kyckling med olika grönsaker och örter. I de montrar som speglade trädgård var grönsakerna i centrum. Utom i en där man kunde äta lantchips med dipp under vajande palmer och solgula citroner…
Mars förknippar jag annars mycket med min sons födelse till jorden som kom lite för tidigt. Vägen från bussens hållplats till barnsjukhusets entré var vägen till himmelriket, dels för att jag skulle till mitt nyfödda barn och dels för att slänten nedan trottoaren var kantad av vårlökar. Vita klungor av snödroppar och narcisser. De hukade sig i den kalla vinden på gränsen mellan vinter och vår. Från taken droppade dagsmejan ner och bildade blöta pussar på trottoaren. Barnsjukhusets stora fönster vette mot Årstavikens vatten och därinne satt jag i min barnbubbla och såg hur alla kämpade åt samma håll, för livet. Personalen kämpade med barnen för deras liv och där utanför kämpade våren mot vintern för ett liv. Bulliga moln kom med skyar av snö som helt utan förvarning virvlade till och gjorde vikens vatten mörkt och hotfullt. Lika snabbt glittrade solen till och fick vattnet att blänka i blått och silver. Som Karin Boye en gång i tiden skrev ”Ja visst gör det ont när knoppar brister, varför skulle annars våren tveka? Varför skulle all vår heta längtan bindas i det frusna bitterbleka? Höljet var ju knoppen hela vintern. Vad är det för nytt, som tär och spränger? Ja visst gör det ont när knoppar brister, ont för det som växer och det som stänger”.
Håll ut snart är våren här på riktigt!
Månadens lilla gröna: ”tio normalstora personer avger ungefär lika mycket värme som ett stort värmeelement – umgås och stäng av elementet”. Ännu ett lekfullt roligt och tänkvärt citat hämtat ur boken 100 sätt att rädda världen … av Johan Tell.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar