En solig frostig morgon i början av april slår jag mig ner vid ett av de två borden. Det lilla rummet doftar ljuvligt, innanför hör jag hur bakmaskinen bonkar och stånkar fram nya härliga bröd. Det plingar till i dörren med jämna mellanrum, jag sippar på kaffet och äter nypösiga frallor med leverpastej och smörgåsgurka. En man släntrar in, på hans skinnväst läser jag ”Harley Davidson”, han vill ha goda feta längder till grabbarna på jobbet. Nästa kund är en kvinna med höga klackar och kostym hon pekar på ett bröd och säger:
- ”En så’n där fralla, men med mycke’ mer frön på”. Den unga expediten hastar ut till det angränsandet rummet där ljudet från bakmaskinen tystnat. En liten söt kanelsockerbulle ligger på mitt fat. I mitten finns en liten klick av den godaste äppelmos. Livet är just i detta nu ljuvligt. Vänligheten fullkomligt flödar i detta lilla bageri. Alla möts med vänlighet och några fina ord på vägen till dagens arbete. Allt som finns här görs av dessa människor, ett hantverk som i all sin enkelhet blir till en lyx. Jag funderar en stund över det goda i livet, den där lilla stunden av själslig tillfredställelse och kommer att tänka på de morgnar på tidigt 80-tal då jag var i Rom några veckor i april. Varje morgon gick jag till en viss bar för att dricka morgonkaffe och äta en vetebulle. Folk träffades över en espresso innan dagens vedermödor, pratade ivrigt med varandra, skrattade och höjde handen, sa ett ciao och släntrade ut i Roms virvlande brus. Det fanns en trygghet i att se samma människor varje morgon. Möten är viktiga, likaså dialogen, att höra och bekräfta varandra.
Vårsolen lyser intensivt utanför. Några snödroppar trotsar nordan som stryker runt husens knutar. Väl hemma i trädgården konstaterar jag att man får leta djupt efter några livstecken bland övervintrade krukor. Tjälen biter sig intensivt kvar i lådorna, trots att solen gör sitt bästa. Trädgårdssäsongen står nu åter i sin linda. Vinterns hårda slit framför datorn med sortimentslistor och beställningar är över och jag vet att snart kommer värmen och det börjar spira i krukorna. Alla perenner som jag delade i höstas ser ut att ha tagit sig. Jag blir så himla glad och lycklig för att det har lyckats. Att odla ger själslig tillfredsställelse liksom bageriets hantverk gav mig en själslig stund.
- ”En så’n där fralla, men med mycke’ mer frön på”. Den unga expediten hastar ut till det angränsandet rummet där ljudet från bakmaskinen tystnat. En liten söt kanelsockerbulle ligger på mitt fat. I mitten finns en liten klick av den godaste äppelmos. Livet är just i detta nu ljuvligt. Vänligheten fullkomligt flödar i detta lilla bageri. Alla möts med vänlighet och några fina ord på vägen till dagens arbete. Allt som finns här görs av dessa människor, ett hantverk som i all sin enkelhet blir till en lyx. Jag funderar en stund över det goda i livet, den där lilla stunden av själslig tillfredställelse och kommer att tänka på de morgnar på tidigt 80-tal då jag var i Rom några veckor i april. Varje morgon gick jag till en viss bar för att dricka morgonkaffe och äta en vetebulle. Folk träffades över en espresso innan dagens vedermödor, pratade ivrigt med varandra, skrattade och höjde handen, sa ett ciao och släntrade ut i Roms virvlande brus. Det fanns en trygghet i att se samma människor varje morgon. Möten är viktiga, likaså dialogen, att höra och bekräfta varandra.
Vårsolen lyser intensivt utanför. Några snödroppar trotsar nordan som stryker runt husens knutar. Väl hemma i trädgården konstaterar jag att man får leta djupt efter några livstecken bland övervintrade krukor. Tjälen biter sig intensivt kvar i lådorna, trots att solen gör sitt bästa. Trädgårdssäsongen står nu åter i sin linda. Vinterns hårda slit framför datorn med sortimentslistor och beställningar är över och jag vet att snart kommer värmen och det börjar spira i krukorna. Alla perenner som jag delade i höstas ser ut att ha tagit sig. Jag blir så himla glad och lycklig för att det har lyckats. Att odla ger själslig tillfredsställelse liksom bageriets hantverk gav mig en själslig stund.
På trädgårdsmässa 2009 i Älvsjö fann jag att det gamla hantverket åter är i fokus. Både när det gällde föreläsningar och bland utställare. Stefan Lagerkvist stadsträdgårdsmästare i Sävsjö kommun rodde hem första pris för bästa idéträdgård. Stefan hade nämligen låtit nytillverka ett växthus efter gamla ritningar. När jag klev in i växthuset så förflyttades jag tillbaka till förra seklet, så jag klev ut och in tre gånger för att bara njuta av känslan. Kultur måste man värna om den kommer förbaske mig inte av sig själv. Vi har så mycket att lära av den gamla odlingskulturen som håller på att gå oss förbi.
Mitt tips för alla trädgårdsälskare är att njuta av rariteten bägarlönnen eller lunddockan Glaucidium palmatum i år, en läckerhet bland skuggväxterna!
Missa inte Marie Hansson och Björn Hansson som nu kommit ut med ännu en fantastisk bok Gräs & Bambu, Prisma förlag.
PS. Bageriet heter Bakgården och ligger vid t-banestation Skogskyrkogården.
Mitt tips för alla trädgårdsälskare är att njuta av rariteten bägarlönnen eller lunddockan Glaucidium palmatum i år, en läckerhet bland skuggväxterna!
Missa inte Marie Hansson och Björn Hansson som nu kommit ut med ännu en fantastisk bok Gräs & Bambu, Prisma förlag.
PS. Bageriet heter Bakgården och ligger vid t-banestation Skogskyrkogården.
Tjoho det är vår!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar