Bloggandet läggs på is

Vi kommer att lägga bloggen på is. All information om vad som händer i butiken och i trädgården kan du läsa på facebook.

Ett batteri av drömmar

Jag skär i trädgårdsdrömmar. Sakta tar jag mig igenom lager för lager, stannar upp och funderar: - Hur tänkte jag? Vattenfall, porlande och mjukt virvlande vattenfall från en punkt till en annan punkt. Gräver mig igenom jorden, stöter på berget och skär bort dammduken och kånkar och bär, bär bort allt stök i hinkar. Nu gör jag rabatt av allt sammans, har inte bestämt mig för vad som skall planteras, kanske massor av den fina Potentillan med grågröna blad och vaniljgula blommor? Blommor som blommar hela sommaren, kanske lite väl svulstigt med blommor hela sommaren? Är lite emot den tanken, faktiskt. Med spaden och grepen blandar jag ihop en mix av barkmull och kogödsel, lägger det omsorgsfullt på jorden runt alla växter. Det är alldeles stilla, vinden finns inte idag och solen gömmer sig bakom ridåer av moln. Stilla och alldeles lagom varmt för att rota runt i trädgården. Känns skönt att bädda in trädgården inför vintern och ännu mer skön är tanken på att få se växterna sticka upp där i myllan någon gång i april. Superglada för att jag var så duktig där någon gång i november. Med ett nöjt leende på läpparna tar jag räfsan och gör grusgångarna fria från den stora ekens hårda torra löv. Låter räfsan gå över den nyanlagda grusgången, hänger en stund på räfsan och undrar vart guldfiskarna tog vägen? Dammen är alldeles stilla och bladen på näckrosorna har börjat att vissna ner, men vart tog fiskarna vägen? Har inte sett en enda på hela sommaren. När jag köpte dem i början på juni så fanns en idé om en liten grupp av gulorange-glittrande fiskar som simmade runt och blev kompisar med salamandrar och grodor. Men jag har inte sett till dem. Äter grodor guldfiskar?
Försjunker i trädgårdslitteraturen och skapar inre trädgårdsdrömmar. Det bara går igång, lika outtröttlig som det alltid har gjort och jag undrar: - När skall de sina alla dessa trädgårdsdrömmar? När slutar min hjärna att se dessa fantastiska inre bilder som målas upp och idéer som föds och skapas? Trodde att hjärnan var säsongstrött men jag misstar mig, och ofta så, som man lätt gör i passionens ridåer. Kommer osökt att tänka på en liten rosa ”duracell-kanin”, det kanske är så att jag har ett trädgårdsbatteri i min hjärna, ett batteri som aldrig kan ta slut?
Det är vackert i min lilla trädgård. Rost, guld och gröna toner liksom flyter ovanför den mörka jorden av kogödsel och barkmylla. Det vackraste prydnadsgräset, tuvröret Calamagrostis ’Karl Foerster’ står givakt, böjer sig inte en millimeter, rakryggad och ståtligt som en vakt utanför kungliga slottet inne i staden. Bakom mig har jag den stora skogen, lungan som gör att allt här känns friskt och rent. Skänker ofta en tanke av tacksamhet till den stora skogen bakom mig, känns tryggt att ha en sådan rygg. Trädgården är alltid i förändring, det flyttas växter och nya tillkommer, det görs murar, gångar och rabatter blir till. Men skogen där i ryggen är solid, liksom dammen, med eller utan fiskar.
”Det är något mycket angenämt med stiglösa skogar. Det finns i tjusning i den ensliga stranden. En gemenskap där ingen tränger sig in. Jag älskar inte människan mindre men naturen mer.” Lord Byron 1788-1824

Rosor, rosor & åter rosor

'Tuscany Superb' gallica

'Monsoon' rabattros

Hela dagen har jag haft ögonen och sinnet i rosornas värld. Trots kala träd och dis utanför mitt kontorsfönster så blommade mitt inre. Håller på och sammanställer nästa års rossortiment som skall beställas nu och finnas på plats i april. Vi arbetar som i modebranschen, ett halvår innan kollektionen skall gå av stapeln. Det kommer att finnas en del nyheter, lite fler klängrosor, och några rosgrupper kommer att läggas till, vilka legat på is i några år, bl a centifolia rosor.

Vi har alltid haft många rosor för vi tycker att en trädgård bör innehålla någon eller några rosor.

Önskar bara att gemene man också mer skulle uppskatta de gammaldags buskrosorna, även fast de bara blommar en period;/. Se dem i ett större sammanhang av buskar och perenner, där blomningen avlöser varann.

Långsamhetens lov

Äntligen höst! Jag älskar hösten. Inte så mycket för att ljuset försvinner och att snön är i annalkande, utan för att det är dags att vila. Efter en lång och hektisk säsong med mycket arbete känns det både skönt och lite tomt att få vila. Så här i slutet av oktober känns sommaren väldigt långt borta och det är nu som långsamhetens lov börjar. Det är nu jag åker till Gotland för att bara vara i några dagar, vandrar vid havet och går på folktomma gator i Visby, att få äta gott på halvtomma restauranger är min melodi. För att lite senare kanske få insupa interkontinental puls i Köpenhamn. Att få besöka de köpenhamnska blomkonstnärerna och alla antikvitetsaffärer är att vara i himmelriket för mitt kreativa sinne. Livet som trädgårdskreatör är lite som yin och yang., en mörk sida och en ljus sida. Vinter och sommar, vila och arbete. Motpoler som är svåra att förena och som jag fortfarande, efter många år, jobbar för att hitta någon balans i.
När jag var liten hade mina föräldrar alltid fyra veckors semester mitt i sommaren och den inföll på den så kallade industrisemestern, då halva Sverige stod stilla. Då tog vi för det mesta båten över till Gotland och där var vi hela tiden och mina föräldrar var nöjda med det. Inget flängande mellan nöjesland och vattenland (var väl inte uppfunna då) nej utan bara vila med långa lata dagar på stranden. Sitta och spela skitgubbe med farfar länge och vissa kvällar satt vi i den gröna bäddsoffan och tittade på TV1. Min mamma tyckte om att gå på rea på Adelsgatan så min bror och jag följde gärna med på en tripp till Visby. För vem visste, det var kanske det enda som skulle hända den närmaste veckan, så det var bäst att passa på. När jag tittar så här i backspegeln så var det långsamhetens lov som regerade och alla verkade nöjda med det. Nu hade de presterat och slitit ett helt år så nu var det rekreation som gällde. Mitt arbetsliv ser lite annorlunda ut, tiden för arbete är mer komprimerad och intensiv än för många andra, vilket gör min lediga tid också mer komprimerad. Många är de som frågar mig vad jag skall göra när jag har en så himla ”lång” ledighet, göra ja, vila, slippa prestera och göra allt det jag har velat göra men inte kunnat under nio månader fullt av arbete. Gå in i långsamhetens sköna tid.
”Bokstavligt hade jag blommor för att överleva Kunde sitta och se på en, nästan en hel dag, en tulpan, gul, med bleka gröna blad Såg hur den växte! Då växte något i mig också”
Dikt av Göran Sonnevi 1968

Sol & Dis

'Penny Lane'

31 oktober

Solen lägger silverstrålar på trädgårdens alla gångar. Det är 13 grader C och hösten visar sig från sin allra bästa sida. Fjädergräset rör sig sakta i den nästan obefintliga vinden. Fåglarna flyger i raketfart mellan fröbollarna. Det är stilla. Det är bara bilarnas buller ute på vägen som stör friden. Försöker stänga öronen och bara ta in det ögonen ser. Det är vackert. Jag krattar gångarna fria från de sista löven och solen värmer nacken. På växthusgaveln blommar den svagt aprikosrosa rosen 'Penny Lane' med sina sista blommor. Växtborden är tomma och rena, grannen säger att det ser "tråkigt" ut. En ny hylla börjar se dagens ljus på kruktorget. Det svetsas och skruvas. Rostigt och jäkligt snyggt!

Bronsbräken Dryopteris erythrosora

1 november

Idag ligger diset tungt över sjön. 9 grader C på termometern och ens svag vind kommer ifrån söder. Plockade ut de sista perennerna ur backarna och ställde dem för vinterförvaring i plantskolan. Plantskolan är sprängfylld med fina perenner som i vår kommer att pryda de nu så tomma växtbänkarna i butiken. Har under året blivit förtjust i bronsbräken och planterade ett antal i rabatt. Bronsbräken kallas ibland för Blodbräken, det vetenskapliga namnet är Dryopteris erythrosora. Jag har under ett par års tid försökt göra egen jord genom att täcka områden med markduk, vilket har fungerat bra. Så idag var det bara att vända på allt med grep, ta bort gamla rötter och jordförbättra. Faktiskt riktigt kul och tålamodsprövande.

Citron och Limekaka med blå vallmofrön

Citron-och limekaka med vallmofrö (från Cranks gröna kokbok)

Temp 175 °

125 g smör (går lika bra med 125 ml flytande margarin)

2 tsk rivet limeskal

2 tsk rivet citronskal

3 dl socker

3 ägg

3 ¼ dl vetemjöl

1 ½ tsk bakpulver

1 dl vanlig yoghurt funkar också med fil

1 msk blå vallmofrön

Lag:

3 msk pressad lime

3 msk pressad citron

3 msk socker

Lägg smör, lime- och citronskal i en skål och vispa till blandningen är porös (ev m elvisp). Tillsätt socker lite i taget och vispa väl mellan gångerna (jag brukar inte vara så noga med det). Vispa ned äggen ett åt gången och blanda väl. Blanda mjöl och bakpulver och rör sedan växelvis ned mjölblandningen, vallmofrö och yoghurt. Smörj och bröa en form (rund eller avlång) och grädda i 30-35 min (jag har aldrig fått den klar på under 40 min). Låt vila i 5 min i formen innan den stjälps upp gärna på galler.

Lagen: Häll lime-och citronpresset och socker i en kastrull, sjud försiktigt och rör till dess att sockret lösts upp. Låt sedan koka utan att röra i 3 min. Stick i ovansidan av kakan med en gaffel och häll den varma lagen över kakan.

Vårdrömmar i september

September, höstens första månad och dags att skörda jordens gåvor. Min vän Kerstin bjuder på egenskördade grönsaker till grillat och det är en fest varje gång jag får sitta i hennes egenhändigt gjorda inglasade balkong och inmundiga alla goda smaker. Kerstin har grävt upp hela sin framsida, den som vetter ut mot gatan, till en plats för ett magnifikt köksland. Trädgårdens bästa södersida där alla förbipasserande kan betrakta de fantasifulla pilkstaket som hon gjort för att om möjligt få ha mangolden ifred från rådjur och harar. I hennes förortsträdgård finns både rabatter för lyst och fruktträd, päronträdet väcker avund hos mig! Där finns ett egendesignat växthus för tomaterna och gurkorna. Kerstin är en hejare på att odla olika goda sorter. I en liten pergola byggd av armeringsjärn sitter vi och dricker gott i glasen tittar på alla fuchsior som blommar över krukornas kanter. När solen dyker ner bakom grannens tak så förflyttar sig de pärlande skratten till värmen inne på balkongen.
För inte så länge sedan var Sverige ett bondesamhälle, där de flesta arbetade med självhushållning, på gott och ont kanske. I Sverige är vi cirka 64 % som bor i villa eller i radhus med en liten plätt jord runt oss. Det är många fler än hälften av befolkningen, i princip så skulle cirka 4 miljoner människor kunna odla sina egna grönsaker bär och frukt. Många gör det redan men vi kan bli många fler. Att odla sina grönsaker, frukt och bär är ett gammalt sätt att leva, som börjar få renässans och nu bland den yngre befolkningen. Människor har idag fullt upp med att arbeta och konsumera. Att odla i trädgården och ordna lite nyttigheter är något vi flesta prioriterar bort, ser det som arbete och inte fritid då man rekreerar sig och skapar något åt sig själv. Du kanske inte vinner så mycket i rena pengar på att ha liten skala av självhushållning, men du vinner desto mer ur ett miljöperspektiv och får ökad livskvalité, gratis motion och du vet vad du äter och godare finns inte!
Så här i början på hösten börjar vi som arbetar i trädgården att tänka på våren. Vårens lökar skall ner i jorden, nästa säsongs växtsortiment skall ses över och det funderas över hur vi skall förbättra trädgården inför nästa år. Vårdrömmarna tecknas ner i form av små skisser på randat papper blandat med ord och pilar. Vi samlar på funderingar, önskemål och trädgårdsströmmar som vi kan uppleva varje dag från våra besökare, i tidskrifter, i böcker och på mässor. Vi vill slå ett stort slag för nyttoträdgården, en köksträdgård i liten eller stor skala, spelar ingen roll. Det enkla skall råda. Trädgården skall leva och vi i den, ett enkelt utekök med grill och sköna begagnade möbler, återbruk, sparsmakat men gemytligt. Kompost och stora rabatter med perenner och blomsterlök som avlöser varandra i blomning, underbara ställen för bin och fjärilar som pollinerar våra frukter och bär och tillhåll för andra nyttodjur som håller reda på alla oönskade insekter i en vild ordning. Vi lever en grön livsstil helt och enkelt!
Har du också vårdrömmar? Då kan du redan under hösten så vissa grönsaker. Det är ett gammalt men bortglömt sätt för att få tidig skörd. Under oktober eller så sent som möjligt, men innan tjälen trängt ner i jorden, kan du så morot, palsternacka, persilja, svartrot, rättika, rädisa och spenat. Skörden blir tidigare och större. Du kan även så ringblomma, dill och sallat. Tänk på att ta bort allt ogräs innan sådd, eftersom du inte kan bearbeta jorden på våren.